Dag två av min ICC-certifiering handlade om något jag anat i 25 år utan att kunna sätta ord på: ett bra samtal är inte en slump. Det är designat.
Ramarna kommer före sakfrågan
Vi övade på hur man sätter ramarna för ett samarbete innan man ens kommer till sakfrågan – vem som ansvarar för vad, vad man faktiskt åtar sig, hur man håller varandra ansvariga. Det lät formellt när jag hörde det första gången. Efter 25 år i rekrytering och ledarskapsrådgivning vet jag exakt varför det inte är så. De flesta samarbeten jag sett gå fel, oavsett bransch, spårar tillbaka till otydliga förväntningar i början – inte till bristande kompetens längre fram.
Mål eller önskan?
Vi övade också på att skilja ett riktigt mål från en önskan i förklädnad. Hur många ”mål” har jag hört genom åren som egentligen bara var en vag förhoppning formulerad i imperativ? Fler än jag vill erkänna.
Kopplingen till ledningsgrupper
För mig som redan jobbar med ledningsgrupper och ledare känns kopplingen uppenbar: samma struktur som får ett coachingsamtal att bära håller lika bra för svåra utvecklingssamtal i en ledningsgrupp. Ramarna sätts inte för att vara byråkratiska. De sätts för att göra det tryggt nog att säga sanningen. Det som förvånade mig mest är hur mycket av det här jag redan gjort intuitivt, utan att ha ord för det. Nu får jag orden – och en modell jag kan lita på även när magkänslan inte räcker till.
Har du tankar, frågor eller vill du bara bolla något – hör gärna av dig. Jag tar alltid ett inledande samtal utan agenda.
Rätt person på rätt plats förändrar allt