Referenstagning är ett av de mest underanvända verktygen i rekryteringsprocessen. I teorin är det en möjlighet att få en oberoende bild av kandidaten. I praktiken är det ofta tre samtal med handplockade kontakter som säger ungefär samma sak.
Det behöver inte vara så.
Varför många referenssamtal sällan ger något
Frågorna är för generella. ”Vad är hens styrkor?” ger ett förberett svar. ”Beskriv ett tillfälle då hen behövde fatta ett beslut utan tillräcklig information” ger ett mer äkta svar.
Referenten väljs av kandidaten. Det är en strukturell utmaning man inte helt kommer runt – men man kan arbeta med den. Fråga referenten om de kan rekommendera någon annan som har jobbat nära kandidaten. Den personen ger ofta en mer nyanserad bild.
Frågor som tenderar att ge mer användbar information
Vad skulle den här personen behöva för att lyckas i en ny miljö? Frågan ger ofta ledtrådar om både styrkor och vilka förutsättningar personen behöver.
Hur reagerade personen när något gick snett? Det berättar ofta mer om förmågan att hantera motgångar än de flesta andra frågor.
Om du hade möjlighet – skulle du anställa den här personen igen? Och följ upp: i vilken typ av roll?
Vad som är värt att lyssna efter
Tonen när referenten avviker från sitt eget manus. När det blir tyst en sekund för länge. När svaret är tekniskt korrekt men något verkar saknas.
Tystnader kan vara informativa. En entusiasm som svalnar mitt i ett svar kan också vara det.
En referens som säger ”hen levererade riktigt bra inom tydliga strukturer” säger något – men antyder kanske också något om vad hen trivs sämst utan.
Har du tankar, frågor eller vill bara bolla något – hör gärna av dig. Jag tar alltid ett inledande samtal utan agenda.
Rätt person på rätt plats förändrar allt