Det finns en typ av chef som de flesta medarbetare verkar uppskatta – tills de får en avgångsintervju. Den som alltid är positiv. Som aldrig kritiserar. Som löser konflikter genom att undvika dem.
Då säger medarbetaren sällan något om en dålig chef. Men de säger ofta: ”Jag visste aldrig var jag stod. Jag fick aldrig veta vad jag behövde förbättra.
Den vänlige chefen trodde att hen skyddade sin personal. Det hen faktiskt gjorde var att frånta dem möjligheten att växa.
Varför det känns tryggare att tiga
Svår återkoppling känns riskabel. Vad om personen mår dåligt av det? Vad om motivationen sjunker? Vad om relationen försämras?
De rädslorna är mänskliga och förståeliga. Men de är chefens egna. Och att låta dem avgöra vad som sägs är att välja sin egen bekvämlighet framför medarbetarens möjlighet att utvecklas.
Vad återkoppling som faktiskt fungerar tenderar att innehålla
Den är specifik. ”Du behöver bli bättre på kommunikation” är inte återkoppling. ”I mötet igår presenterade du lösningen innan du verkat förstå problemet – jag såg det på kundernas reaktioner” är en återkoppling.
Den ges nära i tid. Återkoppling som levereras tre veckor efter händelsen är svår att använda. Återkoppling som ges dagen efter är hanterbar.
Den håller observation och slutsats åtskilda. Vad du såg. Vad det ledde till. Vad du behöver istället.
En avslutande reflektion
Vänlighet och ärlighet är inte motsatser. De bästa återkopplingssamtalen jag sett är båda.
Men om du måste välja – och det gör du när du tiger – har du redan valt.
Har du tankar, frågor eller vill bara bolla något – hör gärna av dig. Jag tar alltid ett inledande samtal utan agenda.
Rätt person på rätt plats förändrar allt