Coachning är ett begrepp som används brett – och ibland löst. Det blandas ihop med rådgivning, mentorskap, handledning och terapi. Alla fyra är värdefulla i rätt sammanhang, men de fungerar enligt helt olika logiker.
Jag genomgår just nu en ICC-certifiering genom Unestål Education, ackrediterad av EMCC. Det har skärpt min förståelse för vad coachning faktiskt är – och vad det inte är.
Vad coachning är
Coaching utgår från att klienten själv har svaren – eller förmågan att hitta dem. Coachen frågar snarare än rådger, lyssnar djupare än de flesta samtal tillåter och hjälper klienten att se sig själv och sin situation tydligare.
Det är krävande för båda parter. Och det skapar insikter som är svåra att nå på andra sätt – just för att de kommer inifrån.
Vad coachning inte är
Det är inte rådgivning. En coach som vet bättre och berättar det är inte en coach – det är en konsult eller rådgivare. Inget fel med det, men det är en annan process.
Det är inte terapi. Coachning riktar sig mot förmågan att agera och utvecklas i nuet – inte mot att bearbeta historiska trauman eller psykisk ohälsa. När sådant framkommer är det coachens ansvar att hänvisa vidare.
När coachning är rätt verktyg
När någon vet att något behöver förändras – men fastnat i hur. När en ledare behöver ett rum att tänka högt i, utan att behöva hålla fasaden. När målet är ökad självkännedom, tydligare handlingsförmåga och ett stärkt ansvartagande.
Coaching är ingen snabbfix. Det är ett arbete. Men för rätt person i rätt situation är det ett av de mest kraftfulla verktygen för ledarutveckling.
Är du nyfiken på vad coachning skulle kunna ge dig eller din organisation – hör av dig. Jag berättar gärna mer.
Har du tankar, frågor eller vill bara bolla något – hör gärna av dig. Jag tar alltid ett inledande samtal utan agenda.
Rätt person på rätt plats förändrar allt