De flesta problem i ett team syns länge innan de syns i resultaten.
Men inifrån kan de vara svåra att se. Man vänjer sig. Det som borde vara en signal blir vardag.
Tre tecken jag har lärt mig att känna igen.
- Tystnaden i mötena
Inte alla möten präglas av livlig diskussion – och det behöver de inte. Men det finns en skillnad mellan ett team som arbetar effektivt och tyst, och ett team där ingen vågar säga vad de faktiskt tänker.
Om ni aldrig har konstruktiv oenighet, om alla alltid verkar hålla med, om ingen ställer de svåra frågorna – är det en signal. Antingen finns det inte psykologisk trygghet nog för det, eller så har folk slutat bry sig om utfallet. Båda varianterna är värda att ta på allvar. - Frågorna som aldrig löses
Varje team har frågor som dyker upp gång på gång. Det hör till arbetslivet.
Men när samma frågor cirkulerar möte efter möte utan att någonsin lösas – är det ett mönster. Antingen är de för svåra att ta tag i, för politiskt känsliga, eller så saknas det mandat eller vilja att fatta ett beslut. Den typen av frågor kostar mer ju längre de drar ut på tiden. - Prestationsgapet som växer
I ett välfungerande team levererar folk ungefär på liknande nivå – med naturliga variationer. När gapet växer och några konsekvent överpresterar medan andra underpresterar utan förklaring, är det ett tecken. Det kan vara fel person på fel plats. Det kan vara bristande stöd. Det kan vara en ledarskapsutmaning. Men det löser sig inte självt.
Vad som faktiskt hjälper
Att se tecknen är steg ett. Steg två är att vara villig att göra något åt det.
Teamutveckling handlar om att synliggöra det som inte sägs, definiera det som är oklart och ge gruppen verktyg för att fungera bättre tillsammans. Det kräver inte att allt är i kris. Det kräver att någon ser värdet i att investera i förändringen.
Har du tankar, frågor eller vill bara bolla något – hör gärna av dig. Jag tar gärna ett inledande samtal utan agenda.
Rätt person på rätt plats förändrar allt